Falsterbobanan - historien

Hvellinge - Skanör - Falsterbo Jernvägs AB invigde sin järnväg den 18 maj 1904, den utgick från Vellinge på MTJ:s linje mellan Malmö Västra och Trelleborg Övre (öppnad 1886). Linjen Vellinge - Falsterbo var 17,5 km lång. Bolaget hade två lokomotiv samt sex tvåaxliga vagnar, tillverkade av Kockums Werkstad i Malmö, dessa rymde 52 passagerare och de erbjöd endast 3:e klass. Järnvägen gick inte bra, som jag nämnt tidigare sålde järnvägsbolaget sitt hotell redan 1911. Trots att villabebyggelsen och badlivet utvecklat sig gynnsamt gick så bolaget i konkurs 1919, trafiken inställdes den 1 januari 1920, men återupptogs den 22 maj samma år sedan MTJ och Skanör med Falsterbo Stad gått in med pengar, samt ombildat bolaget till Hvellinge - Skanör - Falsterbo Nya Jernvägsaktiebolag. Därmed blev HSFJ ett helägt dotterbolag till MTJ. Bolaget upprätthöll så driften till den 1 juli 1943, då HSFJ samt MTJ förstatligades och därmed införlivades i SJ:s linjenät. Därefter kördes tågtrafiken i samma omfattning som under privatbanetiden ända till 1955, då Malmö Västra lades ner för persontrafik, istället blev Södervärn utgångsstation för tågen mot Ystad, Trelleborg och Falsterbo. Därmed blev linjen Södervärn - Vellinge - Falsterbo 32 km lång. I samband med denna omläggning upphörde man med att framföra tåg efter ånglok, med undantag för Söndagspersontåget (Badtåget), som gick varje sommar t.o.m. 1965. De ordinarie tågen framfördes istället med de då nylevererade dieselrälsbussarna litt Yc06. Linjen Vellinge-Trelleborg lades ner 31 december 1959 och revs upp under våren 1960, medan ”Falsterbobanan” blev mer seglivad. Ett första försök till en snar nedläggning gjordes vid tidtabellsskiftet 1965 - 66, då stationerna Kulladal, Vintrie, Västra Klagstorp, samt Kungstorp drogs in. Men! det misslyckades emellertid denna gång. Vägverket hade sedan länge planer för en motorväg mellan Malmö och Vellinge (sydligaste delen av E6:an), samt en motortrafikled från Vellinge till Höllviksnäs, men på det villkoret att järnvägen mellan Södervärn och Falsterbo lades ner så snabbt som möjligt. Vägverket ansåg sig behöva banvallen
till ”motorväg och motortrafikled ”.
Åren gick, vägfrågan stöttes och blöttes mellan Vägverket, SJ, samt de berörda städerna Malmö, Skanör med Falsterbo och Vellinge Kommun, ända till 1970, då riksdagen gjorde slut på pinan (och kampen) genom e

	Falsterbobanan 1904-1971 Hvellinge - Skanör - Falsterbo Jernvägs AB invigde sin järnväg den 18 maj 1904, den utgick från Vellinge på MTJ:s linje mellan Malmö Västra och Trelleborg Övre (öppnad 1886). Linjen Vellinge - Falsterbo var 17,5 km lång. Bolaget hade två lokomotiv samt sex tvåaxliga vagnar, tillverkade av Kockums Werkstad i Malmö, dessa rymde 52 passagerare och de erbjöd endast 3:e klass. Järnvägen gick inte bra, som jag nämnt tidigare sålde järnvägsbolaget sitt hotell redan 1911. Trots att villabebyggelsen och badlivet utvecklat sig gynnsamt gick så bolaget i konkurs 1919, trafiken inställdes den 1 januari 1920, men återupptogs den 22 maj samma år sedan MTJ och Skanör med Falsterbo Stad gått in med pengar, samt ombildat bolaget till Hvellinge - Skanör - Falsterbo Nya Jernvägsaktiebolag. Därmed blev HSFJ ett helägt dotterbolag till MTJ. Bolaget upprätthöll så driften till den 1 juli 1943, då HSFJ samt MTJ förstatligades och därmed införlivades i SJ:s linjenät. Därefter kördes tågtrafiken i samma omfattning som under privatbanetiden ända till 1955, då Malmö Västra lades ner för persontrafik, istället blev Södervärn utgångsstation för tågen mot Ystad, Trelleborg och Falsterbo. Därmed blev linjen Södervärn - Vellinge - Falsterbo 32 km lång. I samband med denna omläggning upphörde man med att framföra tåg efter ånglok, med undantag för Söndagspersontåget (Badtåget), som gick varje sommar t.o.m. 1965. De ordinarie tågen framfördes istället med de då nylevererade dieselrälsbussarna litt Yc06. Linjen Vellinge-Trelleborg lades ner 31 december 1959 och revs upp under våren 1960, medan ”Falsterbobanan” blev mer seglivad. Ett första försök till en snar nedläggning gjordes vid tidtabellsskiftet 1965 - 66, då stationerna Kulladal, Vintrie, Västra Klagstorp, samt Kungstorp drogs in. Men! det misslyckades emellertid denna gång. Vägverket hade sedan länge planer för en motorväg mellan Malmö och Vellinge (sydligaste delen av E6:an), samt en motortrafikled från Vellinge till Höllviksnäs, men på det villkoret att järnvägen mellan Södervärn och Falsterbo lades ner så snabbt som möjligt. Vägverket ansåg sig behöva banvallen till ”motorväg och motortrafikled ”. Åren gick, vägfrågan stöttes och blöttes mellan Vägverket, SJ, samt de berörda städerna Malmö, Skanör med Falsterbo och Vellinge Kommun, ända till 1970, då riksdagen gjorde slut på pinan (och kampen) genom e